Det är något speciellt med homo sapiens, som gör att vi aldrig ger upp. Paleontologer som svensken Svante Pääbo, verksam vid Max Planck-institutet i Leipzig intresserar sig mycket för de kusiner till den moderna människan som levde samtidigt som homo sapiens gav sig ut från Afrika. Den mest kända av dessa kusiner är neanderthalmänniskan, men det finns även andra, om vilka mycket lite är känt i dagsläget. En sak man vet är att de inte spred sig över ett lika stort område som homo sapiens, och att de inte var lika primitiva som man tidigare trott.
Mot nya mål
Så varför dog de ut då? En förklaring är att det var de moderna människorna som utrotade dem. Homo sapiens har vid det här laget flera arter på sitt samvete: vandringsduvan, dronten, den kaspiska tigern och garfågeln är bara några exempel. Den moderna människan tycks inte ha några spärrar.
Vad har då detta med fotboll att göra? Jo, det finns två sidor av att inte ha några spärrar. Om man inte ser några gränser kommer man att segla över haven, vilket homo sapiens var de första att göra. Och man kommer hela tiden att försöka förbättra sin situation på olika sätt. Denna gränslöshet fick homo sapiens att krypa in i trånga grottor för att måla på väggarna, och för att sedan kunna se målningarna var de tvungna att ta med sig facklor in i grottorna. Ingen annan art skulle göra något sådant.
Det är även det här som driver människor att ständigt vilja ha mer: mer mål, fler casinobonusar, bättre hälsa, större och bättre bostad. Det är den här driften som både har drivit människor ut i otaliga krig, och gjort att vi kan rädda livet på svårt sjuka barn. Och det är den här driften som gjort att fotboll blivit så roligt, både att se på och att utöva.